Jag är på väg.
Du står fast.
Jag duger och vill vidare.
Du visar upp och behöver hålla dig mot väggen.

Snart kommer bussen
Du kavlar upp ärmarna.
Jag har packat väskan.
Du har inget bagage och

Vi är lika men ändå så olika.
Två kvinnor ur samma tid, men utan samma bakgrund.
Jag flydde och du blev kvar.

Bli min egen

Många av de brev som skrevs var säkert uppriktiga och pekade framåt, men bilden idag är hemsk. Hur kunde jag dra ett så hemskt kort? Jag kommer helt av mig i skrivandet. Måste läsa breven igen. Skapa tid att fatta vad jag skrivit, men känner mig mest trött och tom och ångestladdad. På gränsen hela tiden.

Häromdagen badade jag. Det var svårt att komma ner i karet och paniken drabbade. När jag inte kunde komma upp igen blev jag helt förlamad.  Ingen telefon i närheten, hjälplös som en val utan vatten. Jag bad som jag aldrig gjort förr.

Jag menar nya sorters böner, lös mig från ångesten så jag kan tänka ut hur jag ska göra för att komma upp.  Dödskampen. Jo jag kommer att dö här. Ingen kommer att fråga efter mig, eller undra varför jag inte svarar i telefonen. Döden i badkaret. Jag som blir levande av att bada!

Stig upp! Gör något åt din situation, ångesten rider mig. Jag darrar och fryser, kommer inte åt vattenkranen, försöker häva mig upp med armar och händer som hjälp. Armarna och händerna som ska användas till smekningar och skrivande. Blodet sipprar från små sår på mina händer. Musklerna stelnar av mjölksyra. Det går inte!

Bilden visar ett huvud avhugget från sin kropp. Och en kniv eller ett svärd som i rörelsen stänker blod över hela bilden. Jag måste vila genom att läsa om och lyssna till andras ångest. Mitt galna liv! Så lovar jag mig att aldrig mer bada i badkaret!

I stället för att be börjar jag plötsligt tacka för allt jag har. För all den godhet som visats mig och allt jag har att jubla över. Den gula handduken nästan flyger ner i karet och jag kan blöta den och maka och maka och maka den under mig. Så kan jag ta spjärn, fötterna och rumpan, och pressa mig upp, långsamt och min tjocka mage är verkligen i vägen. Tankarna kommer åter! Mamma som alltid sa dra in magen, låt ingen se din mage. Nu har jag den igen! Och kan inte hålla in den hur gärna jag än skulle vilja.

Ett ben i varje läger duger inte längre. Jag får lov att lämna och bli min egen! Hugga huvet av mina demoner!