Brevet från Faster Ing-Mari

Hötorget 2010-09-01

Käraste Linda, sitter här i myllret på Hötorget och minns skogen norr om Lindarve. Blev så kaffesugen, så köpte en kopp och nu sitter jag här och skriver till dig.

Tänk att doften av kantareller kan påminna om barndomen och plocka fram bortglömda minnen. Torggubbarna, som förr kallades torgmamseller, ropade ut ”extra för dig damen. Special price for you”. Men jag kunde inte komma mig för att köpa några. Förr i världen skulle man aldrig komma på tanken att köpa kantareller, oavsett ”special price”.

Jag minns hur din far och jag skickades ut i skogen med dricku, tjock som köttsoppa, och korgar. Vi fick inte komma hem förrän korgarna var fulla. Ibland blev det sent om kvällen. Sen skulle svamparna träs på tråd och hängas upp till torkning. Det var tider det!

Vi lekte ofta att vi var på skattjakt och att vi skulle hitta en silverskatt från Vikingatiden. Sven berättade att du ska läsa arkeologi på högskolan och då kanske du behöver bifogad karta. Ja, jag ritar den ur minnet så skalan kanske är lite fel. Det är ju inte så lätt att hitta kantareller nuförtiden! Om du skulle springa på en skatt när du är ute och går kan du väl skicka en tanke till din gamla faster. Kom bara ihåg att man måste gå riktigt sakta för att hitta nåt.

Du ska veta Linda att du så ofta är i mina tankar och att du kommer att klara livet på gården med glans och dina studier.

När jag kommer hem ska jag plocka några hösthallon i trädgården.  
Vi ses i jul, jag kommer hem till Lindarve som vanligt! Spara lite svamp till mig!

Faster Ing-Mari

På väg till biblioteket

Linus hade hämtat henne vid terminalen. Långsamt körde de hem till gården. Den vackraste tiden på året. Lindarve lyste som en pärla i den grönskande försommaren. Bruset från havet hördes.
 
Antagningsbeskedet till Teologiska Högskolan hade kommit strax innan hon åkte på sin rundresa i Främre Asien. Hon hade dansat av glädje. Nu var allt förändrat. På väg hem hade hon stannat i Jordanien. I många år hade hon drömt om att få se Petra. Där hade hon också fått beskedet att hennes pappa hastigt blivit sämre. Hennes älskade pappa som möjliggjort så mycket både för henne och Linus.

Den röda cykeln står på sin vanliga plats vid den välbekanta busshållplatsen. Den hade blivit ganska rostig och inga växlar fungerade längre, men det var i alla fall bromsen som var viktigast.

Linda kör in genom Söderport och ser dimman som håller på att lätta över hamnen. Ett väder som passar hennes känslor. Tårarna ligger på lur igen.

Det rasslar om den gamla cykeln när Linda släpper bromsen. Flätan står rakt ut bakom henne och jackan flaxar i vinden.

Hon blir tvungen att stanna i Pallisaderna och tänka. Det finns ingen möjlighet att Linus ska klara gården själv. Hon är skyldig att hjälpa till och vill det gärna om det inte varit för drömmen om att kunna kombinera jobben lammbonde och präst. Och då behöver hon utbildningen i Bromma.  Hon suckar uppgivet och skakar på axlarna.

Utanför biblioteket står flera av hennes gamla vänner. Lycka till Linda och grattis ropar de. Inne i foajén har någon öppnat ett fik. Kaffe och nybakade bullar. Åh! Innan hon går in på biblioteket måste hon ha något att stärka sig med och hon öppnar sin dator.

Flera olästa E-post. Ett från Högskolan i Visby, avdelningen för Arkeologi och Osteologi.

Tankar på tunnelbanan

Jesus älskar alla barnen, utom mig! När föddes känslan av att vara oälskad?

Alla barnen på vår jord! Kanske är det sant att jag inte blivit tillräckligt älskad, men vem blir det, och att det gjort mig rädd. Kärleken är det som skapar trygghet och i otryggheten slutade jag leva började överleva,  tänka i svartvitt och klamra mig fast.

Kan jag känna mig älskad nu och glömma allt oälskande?

Eros kärlek föds ur behov, beundran och begär. En bräcklig kärlek svår att bygga sitt liv på där vi ständigt måste bevisa för varandra att vi älskar varandra, att vi förtjänar kärlek. Agape skapar ett djupare värde. Där oälskabarheten förvandlas till ovärderliga skatter. En känsla av att vara älskad med skäl som man faktiskt inte kan bli klok på . Med ett värde som överstiger allt.

Det finns en kärlek bortom allt förnuft. Guds kärlek?

Mitt i livet vet jag att jag kan påverka resten av det. Inte allt men mycket. Resten får jag lägga i Guds händer, på prov.  Jag får vara modig. Demonstrera att mod är att vara svag, sann, äkta, autentisk. Genom att resa livets resa, genom att göra det jag är rädd för blir jag den jag är.

Det betyder att jag vet att jag är värd. Det betyder att jag tror på mina drömmar. Det betyder att jag litar på att det finns en plan för mitt liv. Det betyder att jag har sett vägen jag kommer att vandra, ibland villigt ibland mer ovilligt. Det betyder att jag ber om hjälp att vandra den, därför att det krävs mod och jag är rädd ibland. Det betyder att jag duger … just som jag! Och jag vet att allt är mycket osäkert och det är just det som gör mig så trygg.

Tro och Liv

Jag längtar efter ett liv med en tro. Att kunna dela de tankar som bildar orden.
Jag längtar efter att kunna höra rösten i mitt hjärta och lyssna till orden som
formuleras till mina handlingar. Rena fingrar för goda handlingar.

Jag vill dela dem med dig. Du får hjälpa mig att prova om tankarna kan omvandlas
till göromål, eller om de får förbli fantasier.

Andra kan tycka det är omöjligt att urskilja den rätta rösten ibland allt det som låter inuti,
att det som brusar är en sörja av oljud. Det stärker inte mitt liv eller min tro. Det förminskar mig.
Andras tankar blir som klister.

När jag försöker spegla mig i det som kan ge mer liv, måste kladdet bort. Det som känns troligt och rent kan få nå min nakenhet. Jag är ingenting och ändå bär jag allt inom mig.

Varför ska det vara så svårt att se hela bilden på en och samma gång? Fragment av framtiden gror som frön. Framtiden som är hållbar. Så måste tiden få ha sin gång och helheten kommer att ges mig som ett förstånd, en dag.

Hantverkare i Lenas liv

Lena vet inte hur lång tid det kommer att ta innan hon förstår att hennes känslor är hennes och finns, vad andra än säger. Hon vet inte att hennes talanger och möjligheter kommer att följa den gyllene vägen. Hon vet bara att hon längtar.

Pappan var den första hantverkare hon mötte. Han tog henne med ner i tryckeriet. Hans maskin var stor och hade tangentbord. Blytackorna var blanka och hängde i en slaktarkrok.  Å, vad hon ville lära sig att skriva på hans maskin, men här lärde hon sig att läsa. Hon hängde över pappas axel och lärde sig ljuda, ljuga ihop en fantastisk värld.

Pappa kunde göra rader för hand också. Rubriker. Alla bokstäver låg i en särskild ordning, de vanligaste nära varandra. Ibland fick Lena göra egna rubriker. Liten flicka bär hem mjölkflaska! Hon visste redan då att det inte ska vara punkt i rubriker, men det kan vara utropstecken. Målare tvingar fyraåring?

Ibland gick hon till skomakaren. Där luktade det så gott. Läder och någon sorts kåda. Sitt i mitt knä, sa han och smekte henne över håret. Du är så söt, sa han och la hennes hand på något hårt på sitt lår. Jag ska inte göra dig illa, sa han och pillade in sitt finger under resåren. Han gjorde henne illa. Akta dig för fula gubbar!

Hon sitter på en hög pall mitt i tryckeriet. På bordet står kaffekoppar utan fat och överfulla askkoppar. Där ligger en nött kortlek, tre smutsiga glas och några tidningar. Herrtidningar. Hon har en kort veckad kjol på sig och en vit blus med puffärmar. Den är lite trång.

På väggarna hänger almanackor, kalendrar och bilder. Nakna kvinnor eller halvnakna, med bröst som lutar sig ut ur bilderna. Gubbarna tänder sina cigaretter och sörplar sitt kaffe. Flickan böjer sig fram för att bättre kunna höra vad samtalet handlar om. De pratar i munnen på varandra och skrattar högt. Något om genomskinligt och barn. Hon fattar inte riktigt. Hon som hade så många talanger och möjligheter! Hon som lyste guld och ville se världen genom sitt eget kalejdoskop!  I bakgrunden hörs skärmaskinen, där hennes pappa arbetar vidare. Dunk, när pressen slår ner pappersbunten, så ett skärande ljud, metall mot papper. Det låter som när en yxa klyver ett vedträ.

Det är mycket att göra! Handsättaren, som är i tjugoårsåldern, arbetar också vidare. Han tar bokstäverna ut de små facken och binder runt de färdiga raderna med snöre. Håret hänger ner i hans ansikte. Lite flottigt. Det luktar tryckfärg, stickigt och starkt i lokalen. Kanelbullar, kaffe och något syrligt eller ruttet. Mest från Pojkspolingen. Alla har öknamn, hon är Chefsdottern eller Prinsessanpåärten.

Lena rätar på sig och drar i blusen. Det gnisslar lite när hennes bara ben hasar av pallen. Hon fäster ögonen i taket. Det finns inga bilder där. Nu står hon bredvid fadern. I hennes värld finns ett torn, så högt att det når ända till himlen. Här kan hon titta på omvärlden.

Om hon ska tillbaka ut måste hon ta fram sin rustning och noga stoppa undan Lena. I världen utanför får ingen se Prinsessan. Tårarna och snoret blandar sig och droppar ner på blusen. Pappa är tyst och hugger på. Hon längtar efter Guden och drar sig tillbaka in i sin grå borg, i gränslandet mellan inne och ute.

Kölappen

Hon böjer sig ner för att ta upp lappen, slarvigt tänker hon. Den hade hamnat i varmrummet mellan de två dörrarna och fladdrade till just som hon fick fingrarna på den.  I handväskan ligger läsglasögonen, hon trevar efter dem. Hon har kisat och kisat, men kan inte se vad som står på lappen.

14:5 i Johannesevangeliet tänker hon, visst är det texten om ”vägen, sanningen och livet” eller precis innan när någon av lärjungarna gnällande, frågar honom, Jesus alltså, hur de ska kunna följa honom när de inte vet vart han går.  

Hon sätter sig ner och tänker på vägen som hon följt. Hur grusvägar blandats med autostrador och ibland diken. Hon har minsann inte alltid heller vetat vilken väg hon skulle gå, utan bara gått.

Hon känner plötsligen doften av maskrosor och brännässlor.

Vem har sanningen egentligen? I predikan efter predikan har hon lyssnat på orden om hur man, det vill säga hon, ska leva i sanning och efterföljelse. Hon vrider olustigt på sig och fingrar på lappen. Livet är kort, hade hon tänkt redan som liten flicka, jag måste hinna leva mitt liv.

146, pling!

Lappen och kuvertet faller till golvet när hon reser sig.

Enastående

Enastående!

Där! Där just innan ladan ser jag möjligheten.
Där! Där gräset är grönare. Där borde öppningen finnas. Där är det ljusare.
Där! Där finns det alternativa livet.
Där! Där gror det unika i varje människa.
Det är till och med som att molnen är vitare och ladan mer röd.
Det unika i varje ting syns tydligare eller är detta bara min längtan. Kan vi någonsin lämna vår livsväg? Jo, jag är kallad till livet. Jag kan och ska lämna allt, för att gå in i den nya världen. Jag tar ett kliv ut, ur den fyrkantiga föreställningen om vad livet är.

Här! Här får jag ställa de kritiska frågorna om livet.
Här! Här finns frågor om ett annorlunda liv.
Här får jag undra vilken roll det förflutna får spela i nuet. Här undrar jag när jag blev medveten om att jag var flicka.
Här! Här förstår jag att jag levt över mina tillgångar hela livet.
Här! Här förstår jag att jag gjort, det andra sagt, för att bli älskad.
Jag har vänt ut och in på mig, snott mig runt, runt som ringen på min hand. De röda granaterna som känns lånade och de gröna smaragderna som någon tvingat på mig för att jag inte ska kunna se min egen diamant.
Här! Här känner jag elden som gör guldet rent.

Sitt ner! Känn dig som hemma! Du får chansen.
Dela mitt bröd och mitt vin! Låt oss samtala om saken!
Låt oss dela våra tolkningar av det heliga! Låt oss sitta ner kring de eviga frågorna om livet, om döden, om hur livet ska och bör levas.
Om rätt och fel. Om behovet av att tro eller att inte tro.
Om orden, de stora orden; Hängivenhet, förströstan och ödmjukhet.
Om de farliga orden; Självständig, vild, skönhetsälskande och farlig. Låt oss tala om att vara närvarande i sitt eget liv. Och om att vara beroende.

Det finns en plats för allt i ett liv.
Det finns en tid för allt i ett liv.
Livet är en sekund eller en dag.
Det vatten jag ser blir en källa i mig, med ett flöde som ger liv och liv och liv igen.
Nu står jag här på kanten av källan i verkligheten.
Jag kan se hela mig. Jag kan se mig som en del av skapelsen.
Jag kan se hur jag är min egen del av det gudomliga. Jag ser att jag har blivit kvinna.

Satte in en kontaktannons...

Hej, enastående kvinna söker en livskamrat!

Tror att er Simson söker ett nytt hem och hoppas att det kan bli mitt..

 

och var tvungen att bevisa mina avsikter..

 

Simson skulle behöva arbeta för sitt uppehälle:

Väcka mig på morgonen med tassar på bröstet och ivriga slickningar i ansiktet, hans arbete som värmedyna kan då anses avslutat.

Han skulle också vara behjälplig med måltiderna och se till att vi får tre mål om dagen. Gärna på samma tid och såklart delikatesser.

Han skulle säkert vilja vara med och vattna blommorna och ligga på elementen ibland, så kan han klara dammningen medan han värmer sig. Dammsugaren är han antagligen rädd för så han får samla in dammråttorna. Badrummet där hans låda kommer att stå, tar jag ansvar för!

 

Hemma hos oss pratar vi mycket och just nu får jag bara mina svar. Simson kommer att bidra med massor i konversationen. Så hoppas jag att han inte är intresserad av TV utan hellre då P1 och P2. Han får en lammskinnspäls där han kan värma sig. Han skulle leka med och i gardinerna och jag skulle hämta stegen när han klättrat för högt och inte vågar komma ner.

 

Jag bor i lägenhet med balkong och om det blir aktuellt att Simson vågar sig ut på densamma kommer jag att klä in den med ett nät. Då kommer vi att sitta där tillsammans och kolla in stjärnorna och månen på nätterna och ibland på dagarna också. Ja, sitta där såklart.

 

Mycket kul skulle vi ha och mycket gos.Det är kul med pingisbollar eller annat som rullar..det är mys att ligga på och nära varandra.Garnnystan finns i massor och stickor kan man också leka med. 

 

Enastående och makalös, stockholmska boende på Gotland sedan 2004, räknar med att stanna här..jo jag är sjukpensionär sedan årsskiftet och vill verkligen ha en nära relation igen..

 

Vi är hemma och jag lovar uppdatera men först en liten bild...

 

 

Har vi tid och energi..

..att inte träffas?
Har vi tid och energi att träffas?
Orkar vi ha en relation med varandra?
Orkar vi ha en ickerelation med varandra?

Idag vaknade jag med önskan att begrava hela min familj, helst levande. Ibland omvandlar sig min ensamhet till en ilska som är stark som järn.

Jag borde inte svarat i telefonen när det ringer från ett okänt nummer.
Men jag är fortfarande så naiv att jag tror att den som ringer till mig vill mig något bra.
Jag borde inte samtalat eftersom jag egentligen var upptagen med helt andra saker, sådana som roade mig och som får mig att tänka på annat än denne sjuka familj.
Men som vanligt trodde jag att mamma ville mig väl.

Tar extra tabletter för att döva ensamheten och känslan av att det är meningslöst att börja om igen. Sover bort den underbara dagen. Gula löv som ännu hänger på träden, solljuset på tallarna och vinden som drar igenom.

Jag hoppas du förstår!
Nej jag förstår ingenting!
Kram

Farmor, jag smakar på ordet...

jo jag är farmor.
Två barnbarn har jag, båda gossar. Ed är snart tre och Sam, baby fortfarande, född i maj i år.
Farmor utan att ha hållit eller sett mina barnbarn live.
Hur förhåller jag mig till detta?
Hur lever jag med detta?
Hur står du ut, frågar en vän?
Hur klarar du det, frågar en annan?

Jag skriker ut min sorg över havet.
Jag tar det med mig i mina drömmar om natten.
Jag bär det i mina böner om dagen.
Jag klagar min sorg till Guden.
Jag klarar det inte!

På psykiatrins trappsteg..

”Hur mår vi egentligen? Kommunen provar ny strategi för att råda bot på psykisk ohälsa”. Rubriken är hämtad från GA samma dag som min insändare ”Så här kan vi göra Gotland lite bättre” var införd. Placering skulle det ha kallats om det varit i filmvärlden. Då hade jag fått betalt!

Nåja! Vad kan kommunen göra för att hjälpa kvinnor att må bättre? Jo, med psykologer på varje vårdcentral. Jättebra! Fler kvinnor är sjukskrivna här än i övriga Sverige, rökning, övervikt och låg utbildning anges som möjliga orsaker. Är det verkligen sjukvården och psykologerna som ska hjälpa kvinnor till livsstilsförändringar? Kanske skulle man satsa på friskvårdsteam och självhjälpsgrupper också. Ängslan, oro och ångest ingår i livet liksom nedstämdhet och kanske till och med depression..

Hoppar så till min egen situation och tror att många kvinnor känner igen sig i den. Sjukskriven sedan lång tid på grund av fibromyalgi, utmattningsdepression och ibland någon annan märklig diagnos. Distriktsläkare, försäkringskassa och arbetsförmedling arbetar hårt på att jag ska bli frisk och orka arbeta igen. Ja, jag också. Jag är egenföretagare i friskvårdsbranschen och får arbetspröva på olika ställen. Ordnar själv en praktikplats med möjlighet till anställning med lönebidrag. Ökar depressionsmedicinen och sömnmedicinen men blir så sjuk att man inte förlänger min provtjänstgöring. Sjukskriven igen med påtryckningarna att hitta ett jobb innan utförsäkring. Arbetsförmedlingens psykolog anser att jag är för sjuk för att arbeta och försäkringskassan att jag är för frisk för att vara sjukskriven. Under hela denna tid har jag bra stöd ifrån försäkringskassans handläggare och min distriktsläkare, men att komma in på psykiatrin är jättesvårt. Ja näst intill omöjligt. Verkar vara för frisk för att vara där! Jag går upp i vikt av medicinen och kan inte gå med stavarna som jag brukar eftersom jag har så ont i ett ben och ryggen. Man hittar såklart inget på röntgen. Baklås liksom!

 Till slut satt jag på psykiatrins trappa och grät. Då när jag inte vill leva längre, fick jag komma in..nästan för sent. Min upplevelse är att min doktor på psykiatrin ganska lätt ställde diagnosen bipolär sjukdom och med det fastställt kunde jag få klok medicin. Så får jag sakta lära mig att förhålla mig till min psykiska sjukdom. Ungefär som att ha diabetes sa en klok sjuksköterska.

Jag är tacksam över det förslag jag fick att få bli sjukpensionär. Egentligen skulle jag vilja jobba som alla andra men mina dagar går åt till olika sorters rehabilitering.  Vattengympa med efterföljande bastu på Korpen. Bassängen måste vara riktigt varm för att vi ska må bra! Träningsprogram också på Korpen, med handledning, och stavgång längs havet, snart ska jag träffa dietisten för att få hjälp med kylskåpsinnehållet och övervikten.  Det mesta av min tid idag går åt till att rehabilitera mig på olika sätt. Igen, jag är tacksam! Skriv en bok sa min doktor, skriv i jag form. Det är också rehabiliterande.

Om jag fått diagnosen tidigare och klok medicin och rehabilitering hade jag antagligen inte behövt bli sjukpensionär!

Allt går runt

2010-09-22

Allt går runt.
Jag är en tacksam sjukpensionär, med bostadsbidrag och andra förmåner som billigare resor till exempel på bussar och båtar. Jag är rik på många sätt. Disponerar mina dagar efter hur sjukdomen tar sig ut. Träffar människor, sitter vid havet och glor och biblioteket har blivit ett kärt tillhåll.

Jag blev sjukpensionär i mitten av december och hade blivit utförsäkrad i början av januari i år. Grattis är det många som säger. Jag är tacksam! I samband med detta sjönk ersättningen med ytterligare 20%. Jag är verkligen tacksam för sjukpensionen! Men inga av mina vardagskostnader har sjunkit, snarare tvärt om. Vill fortsätta att läsa min tidning hemma. Vill kunna unna mig ett restaurangbesök eller en bio ibland.

Jag är inte längre ifrågasatt i sjukdom eller arbetsförmåga. Det är jag tacksam för! Det har kanske varit den största pressen på mig, att ständigt vara ifrågasatt. Att se för frisk ut! Så är det att vara psykiskt sjuk. Det syns inte utanpå!

Jag är tacksam över att bo nära havet och med tillgång till naturen utanför knuten. Jag är tacksam över vänner och kulturutbud, över frivilligorganisationer och hembygdsföreningar. Jag är tacksam över läkare och sjukgymnaster och apotekspersonal.

Det finns många saker som behövs på Gotland för att få ordning på ekonomin.Parkeringsavgifter kan ju hanteras med riktigt dyrt för turisterna och riktigt billigt för fast boende. Ingen höjer ens på ögonbrynen för att betala 150 kronor om dagen i Stockholm, men det är gratis mellan 17.00 och 09.00.

Visst behöver vi fler billiga bostäder. Läste nyss om ett höghus på Gråbo, och en multikulti mataffär. Underbart! Markera genom att låta den ligga just i Gråbo. Bygg ett nytt badhus. Visa ungdomarna att de är prioriterade och se till att den blir lönsam. 

Vi gillar att överskottet från vår landsväg över sjön kan bli konstutställning i Domkyrkan till glädje för turisterna. Kanske skulle fler ha sett utställningen om den hängt på Destination Gotlands färjor! 1100-talsdomen lockar nog turisterna ändå. Musikens roll i kyrkan är aldrig påtvingad så den jämförelsen håller inte.

Nu har vi en rödgrön majoritet igen. Här byter vi vid varje val. Och i alliansen skyller man på varandra för maktskiftet. Jag är tacksam över att SD inte får inflytande i vår kommun. Jag är ännu mer tacksam om det kan bli ett bra samarbete där Miljöpartiet kan visa att de inte går i ledband hos Socialdemokraterna.

Nu skulle jag vilja se att den rödgröna majoriteten ställer sig på de” svagas” sida på riktigt. Det är förnedrade att höra ifrån (S) att vi fått betala för att de rika ska få det bättre.  Jag skulle också vilja att alliansen ställer sig på de ”svagas ”sida. Det nya arbetarpartiet!  Till exempel genom att kräva att människor som har ett arbete här, betalar sin kommunalskatt här. Höj inte skatten men se till att vi får skatteintäkterna. Det kanske till och med Gustaf Hoffstedt och Christer Engelhardt kan driva gemensamt, eller?

Simtanten

Äpplen mognar på hösten..

..visst är det förunderligt. Och plommon och tomater..Är det så att människor också mognar på hösten? Att veta vad livet är värt och att sitta ner för att mogna. Kanske är det också tiden att låta alla intryck blanda sig i mig..jag börja veta vad livet var värt.

Så gnider jag mitt äpple..rödare blir det och glansigare..mitt förhållningssätt till livet håller på att ändras och därmed mitt förhållningssätt till döden..ja inte så att jag funderar på att dö just nu, men på hur jag flera gånger blivit stoppad från att dö. Du ska leva, det är inte din tid ännu..

Mitt kantstötta liv är ändå mitt och jag får vandra i tystnad och i samtal. Jag får dela sorgen, medlidande och ömheten och respekten för just mig sorg..så vågar jag tala och kanske till och med skrika ut min sorg..sorgen som tillhör livet.

Underbara höst! Hög luft och blåst. Kura inomhus med goda böcker och tända ljus. Musiken Vivaldis Hösten och Mozart Requiem. En liten död och en stor tro på att livet återvänder..

Frihet sommaren 2010

Du undrar vad frihet är? Det beror på!

I sommar har jag haft frihet..varit i friheten..eller var det andras frihet du menade? Ja då vet jag inte så mycket.

I min frihet ingår att kunna hyra ut min lägenhet centralt i Visby. Ojoj säger ovännerna, vågar du det? Är det inte jobbigt? Måste du inte och så vidare i all oändlighet. Vännerna är av annan sort, de säger då kan du göra saker, eller köpa saker, eller …I friheten finns också pengar och ett företag jag vet jag kan lita på..Ovännerna ojar sig, tar de inte ut mycket i provision, vännerna säger vilken stor summa till dig.

I min frihet ligger en ny dammsugare, röd och lättkörd, den dammar också! I friheten ligger att det bara tar en kvart att dammsuga min lägenhet. Då kan jag göra det själv. Det är frihet. På landet är det sopa och skaka och ännu snabbare.

I frihet ligger att kunna hyra ett lite hus på landet, ja faktiskt bara en bod, med utedass och utedusch. Och massor av kärlek. Nära stan och isolerat ändå. Där har friheten blommat i sommar. Bilder och texter. Jag har kunnat odla nöjdhet. Till och med korna och lammen har funnits där. Det finns frihet i solnedgångar och regnbågar. Det finns frihet i barnens skratt och den gemenskap som krävs på landet. Det finns frihet i naturlig hjälpsamhet vid olyckor och lyckor.

En resa till Taize har varit frihet. Tio dagar på väg. Ingen matlagning, inga tankar på tvätt eller annat göra. Frihet att göra en resa i mig själv. Att utforska mina fysiska möjligheter och begränsningar. Att utforska och expandera mina tanka och mönster. Att vandra i tystnad, i egna tankar eller inte alls. Att lära känna på djupet och i grunden människor med liknade livsöden som jag. Att lyssna till livsberättelser och att delge andra min. Att dela min psykiska sjukdom med andra. Det ger frihet! Och min ofattbara sorg kring osedda barnbarn.

Några smultron på ett strå, blåbär i en orange burk, ja det fanns inte så många där jag var, men i alla fall. Det är frihet! Alla böcker jag läst i sommar och alla korsord (mest på dass) det ger frihet. All texter jag skrivit om stort och smått och om smärtan som finns inom mig. Det ger frihet.

Glott har jag gjort, över havet och solnedgången, sett stjärnfall och förundrats över hur vågorna ständigt arbetar sig framåt. Glass har jag ätit, alltid choklad och vanilj, det är kanske inte frihet men gott! Hur ska man kunna välja när det finn hundra sorter. En skön och lätthanterlig vilstol att ha både på balkong och strand. Nu full av lammskinn och ullkuddar i läshörnan.

En ny garderob har jag varit tvungen att skaffa. Där ligger friheten i att det är valbart vad jag ska ha och hur mycket. I vinter lär ni få se mig i samma klänning mest varje dag. Förra årets kappa går inte runt i år. Ingen frihet där, men jag kan välja vad jag gör med det som är för litet. Stor frihet.

Bilen har också fått en upprustning, min lilla tantbil sim1, den tänker jag ha kvar många år än. Den ger mig frihet när avstånden är för långa eller när värken sätter in. Under några dagar lät den som en 7000 kubikare om det finns såna, viss frihet även i detta!

Verklig frihet, för mig är att våga somna om kvällen och veta att jag vill leva även i morgon. Hur dagen än blir. Verklig frihet är att få mitt livspussel att gå ihop även om det saknas bitar och en del är ohittade. Verklig frihet är se hur fåglarna flyger, fjärilarna fladdrar, vindruvor mognar och att kunna känna kärlek till livet

.

Frihet..

Friheten (i Kristus)

Jag talar igen, jag lyser
Alla mina ord hörs
Alla mina färger syns
Anda(s) igen

Rakryggad står jag igen
Kraftful l och med hälsa
Min kropp är befriad
Min själ återförd i min kropp
Anda(s) igen

Så gick jag äntligen till Bro-Jesus. Han var villig att ta sig an min smärta ja, till och med mitt lidande. Du kan bli fri från din sjukdom sa han till mig en dag i augusti. Så la han sina händer på mig och jag började räta på mig. Min krokiga rygg fylldes av liv, av levande liv. Så länge har jag varit bunden och alla förundrades över det snabba tillfrisknandet.

Jag tror hans (Bro-Jesus) förmåga kommer från Gud, direktverkande! Han är det gudomligas tjänare. Andligheten verkar genom honom. Det är inte konstigare än att det fanns människor både före Kristus och efter, som har kunnat hela människan.  

Öppna dig, sa han, och log hemlighetsfullt! Kvinna du är fri från din sjukdom sa han och tillät mig att fyllas av anda. Jag är befriad!  Det kommer inte an på metoderna utan på tron som får sitt uttryck i kärlek.

Bro-Jesus är ett givet namn, han heter Rolf!

 

Förvirring

Förvirringen ökar, där ovan trappan finns avsatsen och den öppna dörren. En lång grå trappa med höga steg. Väggarna är korridorgrå och den lilla flickan har provgått upp och ner. Ett steg uppåt och två tillbaka. Två uppåt och bara ett neråt. Jag ser att den ena dubbeldörren står öppen. Båda dörrarna är inte helt öppna såklart, så bra är det inte, men ena dörren är öppen och ljuset liksom faller ut. Ut på avsatsen, inbjudande, bara att kliva i. Tänk om jag skulle…

Öppnas dörren inåt eller utåt? Spelar det någon roll egentligen? Vad händer om jag faktiskt vågar ta stegen in i ljuset? Kliva ur lillflickan som så osäkert lyssnat på mammas ”Var försiktig!” Gå inte där, håll i dig. Låta pojkflickans vilda klätterlekar där kroppen övades till vighet och smidighet komma fram? Jag som vågade dyka från tian och inte räddes att hoppa från den svajande grenen. Kanske passar den rollen inte heller riktigt nu.

Är det dags att ikläda sig rollen som drottningen? Prinsessa har jag också varit. Du vet som hon på ärtan, känslig och ömtålig utan att veta varför. Väntat på prinsen på springaren. Prinsessan som inte varit i sig själv och inte kunnat uttrycka det jag vill eller behöver. Helt i händerna på omständigheterna, beroende av andras tyckande och bekräftelse. Jag som under många år gömt mig under en grå prasslig presenning. Övat mig att leva sitt liv i smyg.

Jag sneglar på drottningen. Blå iakttagande ögon, en mun som kan bli ett leende och det bruna håret som täcker öronen. Högt på huvudet kronan, tung, röda och gröna ädelstenar och den blå mitt fram. Hon ser betryckt ut, mycket ansvar och lite lek. Diamanterna runt halsen gnistrar och den pälsbrämade blå sammetsjackan skyddar lite mot kylan. Vad har de gemensant?

Finns det ingen blandning? Jag är ju lillflicka, drottning och antagligen sabotör också, allt på en gång. Jag vill prova den blå sammetsjackan och en längtan föds igen. Längtan att leva livet. Längtan att njuta av det som livet kan bjuda. Börja tycka om mig själv som jag faktiskt är. Rödhårig, gröna ögon och tantmage.

Det skulle kunna bli en ny öppning, en ny möjlighet som kan ge nya insikter. Jag behöver förbereda mig mentalt, bli villig att se sanningen. Jag undrar över mitt mod, klarar jag den här förändringen. Vågar jag låta ljuset genomlysa mig.

Så går jag. Uppför trappan, på vänsterkanten där det ser ljusast ut, lättast. Sju steg som i Jakobs stege. Jag avvaktar på sista steget och får oväntad hjälp. Där står Samuel mannen som är kallad att tolka mellan den stora kraften och människorna. Inbjudande öppnar han dörren på vid gavel och ljuset, gult, rött, blått och grönt ljus faller över mig.

Dörren är öppen men jag kan inte gå in ännu. Jag vill veta vad som står skrivet kring dörrposten. Vishetens ord, eller kärlekens eller livets eller smärtans. Jag ser tecknet för bröd, fiskar och vatten. Jag tänker att Samuel kommer att hjälpa mig att se helheten, förresten jag vet att jag själv kommer att kunna bidra med ett och annat. Så många stängda dörrar som jag stått framför, så många plaster jag försökt krångla sig in på. All min egen erfarenhet samlad, lyser vitt. Mannen och dörren omges av kärlek, äkta och ren kärlek.

Jag har bett, längtat och önskat att hitta min livskamrat. Mannen som passar precis för mig och jag för honom. Jag vet att det är han genom känslan av förtrogenheten, igenkänningen och tryggheten. Jag vet att jag inte ska leta efter honom och att han kommer in i mitt liv helt naturligt, tar sin plats.

Tacksam över..

att det finns så många böcker att lyssna till
att kunna kränga på sig västen och cykla till stranden med en bok i örat
att sitta där och glo över horisonten med solen gassande i ryggen
att krypa ner i lä och lyssna till välkomponerade texter
att möta mig själv i någon annans text..dessutom bättre formulerad än vad jag själv kan och vill..

Lyssna till Aino Trosells En underbar kärlekshistoria! : )
Allt gott
Simone

underbar solnedgång över stan

Kvigorna hemma hos mig..

Tre böcker i min hand...

Hemligheten..från ögonkast till varaktig relation, Josefsson,Linge ;)

Hur hel kan man bli? Larsåke W Persson :)

För mycket lycka av underbara Alice Munro..Noveller, små fina berättelser, livsöden, egna eller påhittade som berör och inspirerar.

Hittade en lapp med ord...

Söker efter de fina orden, alla de vackra orden
och hittar
Ensam och utstött
Glömd och lämnad
Obetydlig och ringa
Reducerad och förminskad
Förödmjukad och förtalad
Mindervärdig och förringad

Söker efter de fina orden, alla de vackra orden
och hittar
Hjälplös och blottad
Duperad och bunden
Krympt och oansenlig
Ovärdig och osynlig
Olycklig och Missnöjd

Söker efter de fina orden, alla de vackra orden
och hittar
Depression och vanmakt
Förföljd och förrådd
Vilseledd
Angripen och antastad
Osjälvständig

Söker efter de fina orden, alla de vackra orden
och hittar
Intrigera och skvallra
Fjäska och smussla
Smyga och konspirera
Förakta och ljuga
Lura och bedra

Söker efter de fina orden, alla de vackra orden
och kommer till
Verkligheten
Kärlek och euforisk passion
Suverän och obunden kärleksaffär
Oberoende och äventyr, romans
Självständighet och frihet
Lycka

Inspirerat av Sonja Åkesson en dag i maj 2010

Farmors räkning


Hösten och kylan, barnbarn på väg,
kylan och hösten, barnbarn på väg,
innestängt, utestängd, bortvald
Ute i kylan,
barnbarnet här tretusenfemhundra gram
Ute i kylan, femtiotvå

Kallt

Storebror väntar, vad ska han heta?
Vad ska han heta? Nu vill jag veta!
Våren är kall
Farmor är innestängd, utestängd och bortvald
Ute i kylan
Barnbarnet här tvåtusensexhundraåttiofem
Ute i kylan, femtio lång

Kallt

Sommar 2010

Sommarutsikt 2010

Törst

Jag påstår att jag törstar efter kärleken; men i själva verket har jag använt ett helt liv för att skydda mig emot den.

Att bejaka min längtan kräver mod, mod att möta sorgen som också kan vakna. Sorgen över tidigare besvikelser och avvisanden. Det är svårt att ta emot det jag saknat så länge och det är en svårighet du inte ska underskatta.

Var inte rädd. Låt mig få komma så nära att jag kan hjälpa dig. Jag vet att den som är sårad kan man inte ta i med hårda händer.

Pilgrimsvandring 2009

Blåeld

Katten Jazza som trivs bäst på landet

Vilar i solen

Sommarboende i Näs 2008 och 2009

Heligholmen och Holmhällar

Holmhällar 2009

Undersköna Stora Karlsö 2009

Skrivboken

Under några månader har jag skrivit..och skrivit..det blir riktigt bra berättelser om mitt liv eller kanske om livet i allmänhet. Å det varamaste rekommederar jag http://www.skrivboken.nu/ för att komma igång och få hjälp.