Allt går runt

2010-09-22

Allt går runt.
Jag är en tacksam sjukpensionär, med bostadsbidrag och andra förmåner som billigare resor till exempel på bussar och båtar. Jag är rik på många sätt. Disponerar mina dagar efter hur sjukdomen tar sig ut. Träffar människor, sitter vid havet och glor och biblioteket har blivit ett kärt tillhåll.

Jag blev sjukpensionär i mitten av december och hade blivit utförsäkrad i början av januari i år. Grattis är det många som säger. Jag är tacksam! I samband med detta sjönk ersättningen med ytterligare 20%. Jag är verkligen tacksam för sjukpensionen! Men inga av mina vardagskostnader har sjunkit, snarare tvärt om. Vill fortsätta att läsa min tidning hemma. Vill kunna unna mig ett restaurangbesök eller en bio ibland.

Jag är inte längre ifrågasatt i sjukdom eller arbetsförmåga. Det är jag tacksam för! Det har kanske varit den största pressen på mig, att ständigt vara ifrågasatt. Att se för frisk ut! Så är det att vara psykiskt sjuk. Det syns inte utanpå!

Jag är tacksam över att bo nära havet och med tillgång till naturen utanför knuten. Jag är tacksam över vänner och kulturutbud, över frivilligorganisationer och hembygdsföreningar. Jag är tacksam över läkare och sjukgymnaster och apotekspersonal.

Det finns många saker som behövs på Gotland för att få ordning på ekonomin.Parkeringsavgifter kan ju hanteras med riktigt dyrt för turisterna och riktigt billigt för fast boende. Ingen höjer ens på ögonbrynen för att betala 150 kronor om dagen i Stockholm, men det är gratis mellan 17.00 och 09.00.

Visst behöver vi fler billiga bostäder. Läste nyss om ett höghus på Gråbo, och en multikulti mataffär. Underbart! Markera genom att låta den ligga just i Gråbo. Bygg ett nytt badhus. Visa ungdomarna att de är prioriterade och se till att den blir lönsam. 

Vi gillar att överskottet från vår landsväg över sjön kan bli konstutställning i Domkyrkan till glädje för turisterna. Kanske skulle fler ha sett utställningen om den hängt på Destination Gotlands färjor! 1100-talsdomen lockar nog turisterna ändå. Musikens roll i kyrkan är aldrig påtvingad så den jämförelsen håller inte.

Nu har vi en rödgrön majoritet igen. Här byter vi vid varje val. Och i alliansen skyller man på varandra för maktskiftet. Jag är tacksam över att SD inte får inflytande i vår kommun. Jag är ännu mer tacksam om det kan bli ett bra samarbete där Miljöpartiet kan visa att de inte går i ledband hos Socialdemokraterna.

Nu skulle jag vilja se att den rödgröna majoriteten ställer sig på de” svagas” sida på riktigt. Det är förnedrade att höra ifrån (S) att vi fått betala för att de rika ska få det bättre.  Jag skulle också vilja att alliansen ställer sig på de ”svagas ”sida. Det nya arbetarpartiet!  Till exempel genom att kräva att människor som har ett arbete här, betalar sin kommunalskatt här. Höj inte skatten men se till att vi får skatteintäkterna. Det kanske till och med Gustaf Hoffstedt och Christer Engelhardt kan driva gemensamt, eller?

Simtanten

Äpplen mognar på hösten..

..visst är det förunderligt. Och plommon och tomater..Är det så att människor också mognar på hösten? Att veta vad livet är värt och att sitta ner för att mogna. Kanske är det också tiden att låta alla intryck blanda sig i mig..jag börja veta vad livet var värt.

Så gnider jag mitt äpple..rödare blir det och glansigare..mitt förhållningssätt till livet håller på att ändras och därmed mitt förhållningssätt till döden..ja inte så att jag funderar på att dö just nu, men på hur jag flera gånger blivit stoppad från att dö. Du ska leva, det är inte din tid ännu..

Mitt kantstötta liv är ändå mitt och jag får vandra i tystnad och i samtal. Jag får dela sorgen, medlidande och ömheten och respekten för just mig sorg..så vågar jag tala och kanske till och med skrika ut min sorg..sorgen som tillhör livet.

Underbara höst! Hög luft och blåst. Kura inomhus med goda böcker och tända ljus. Musiken Vivaldis Hösten och Mozart Requiem. En liten död och en stor tro på att livet återvänder..

Frihet sommaren 2010

Du undrar vad frihet är? Det beror på!

I sommar har jag haft frihet..varit i friheten..eller var det andras frihet du menade? Ja då vet jag inte så mycket.

I min frihet ingår att kunna hyra ut min lägenhet centralt i Visby. Ojoj säger ovännerna, vågar du det? Är det inte jobbigt? Måste du inte och så vidare i all oändlighet. Vännerna är av annan sort, de säger då kan du göra saker, eller köpa saker, eller …I friheten finns också pengar och ett företag jag vet jag kan lita på..Ovännerna ojar sig, tar de inte ut mycket i provision, vännerna säger vilken stor summa till dig.

I min frihet ligger en ny dammsugare, röd och lättkörd, den dammar också! I friheten ligger att det bara tar en kvart att dammsuga min lägenhet. Då kan jag göra det själv. Det är frihet. På landet är det sopa och skaka och ännu snabbare.

I frihet ligger att kunna hyra ett lite hus på landet, ja faktiskt bara en bod, med utedass och utedusch. Och massor av kärlek. Nära stan och isolerat ändå. Där har friheten blommat i sommar. Bilder och texter. Jag har kunnat odla nöjdhet. Till och med korna och lammen har funnits där. Det finns frihet i solnedgångar och regnbågar. Det finns frihet i barnens skratt och den gemenskap som krävs på landet. Det finns frihet i naturlig hjälpsamhet vid olyckor och lyckor.

En resa till Taize har varit frihet. Tio dagar på väg. Ingen matlagning, inga tankar på tvätt eller annat göra. Frihet att göra en resa i mig själv. Att utforska mina fysiska möjligheter och begränsningar. Att utforska och expandera mina tanka och mönster. Att vandra i tystnad, i egna tankar eller inte alls. Att lära känna på djupet och i grunden människor med liknade livsöden som jag. Att lyssna till livsberättelser och att delge andra min. Att dela min psykiska sjukdom med andra. Det ger frihet! Och min ofattbara sorg kring osedda barnbarn.

Några smultron på ett strå, blåbär i en orange burk, ja det fanns inte så många där jag var, men i alla fall. Det är frihet! Alla böcker jag läst i sommar och alla korsord (mest på dass) det ger frihet. All texter jag skrivit om stort och smått och om smärtan som finns inom mig. Det ger frihet.

Glott har jag gjort, över havet och solnedgången, sett stjärnfall och förundrats över hur vågorna ständigt arbetar sig framåt. Glass har jag ätit, alltid choklad och vanilj, det är kanske inte frihet men gott! Hur ska man kunna välja när det finn hundra sorter. En skön och lätthanterlig vilstol att ha både på balkong och strand. Nu full av lammskinn och ullkuddar i läshörnan.

En ny garderob har jag varit tvungen att skaffa. Där ligger friheten i att det är valbart vad jag ska ha och hur mycket. I vinter lär ni få se mig i samma klänning mest varje dag. Förra årets kappa går inte runt i år. Ingen frihet där, men jag kan välja vad jag gör med det som är för litet. Stor frihet.

Bilen har också fått en upprustning, min lilla tantbil sim1, den tänker jag ha kvar många år än. Den ger mig frihet när avstånden är för långa eller när värken sätter in. Under några dagar lät den som en 7000 kubikare om det finns såna, viss frihet även i detta!

Verklig frihet, för mig är att våga somna om kvällen och veta att jag vill leva även i morgon. Hur dagen än blir. Verklig frihet är att få mitt livspussel att gå ihop även om det saknas bitar och en del är ohittade. Verklig frihet är se hur fåglarna flyger, fjärilarna fladdrar, vindruvor mognar och att kunna känna kärlek till livet

.

Frihet..

Friheten (i Kristus)

Jag talar igen, jag lyser
Alla mina ord hörs
Alla mina färger syns
Anda(s) igen

Rakryggad står jag igen
Kraftful l och med hälsa
Min kropp är befriad
Min själ återförd i min kropp
Anda(s) igen

Så gick jag äntligen till Bro-Jesus. Han var villig att ta sig an min smärta ja, till och med mitt lidande. Du kan bli fri från din sjukdom sa han till mig en dag i augusti. Så la han sina händer på mig och jag började räta på mig. Min krokiga rygg fylldes av liv, av levande liv. Så länge har jag varit bunden och alla förundrades över det snabba tillfrisknandet.

Jag tror hans (Bro-Jesus) förmåga kommer från Gud, direktverkande! Han är det gudomligas tjänare. Andligheten verkar genom honom. Det är inte konstigare än att det fanns människor både före Kristus och efter, som har kunnat hela människan.  

Öppna dig, sa han, och log hemlighetsfullt! Kvinna du är fri från din sjukdom sa han och tillät mig att fyllas av anda. Jag är befriad!  Det kommer inte an på metoderna utan på tron som får sitt uttryck i kärlek.

Bro-Jesus är ett givet namn, han heter Rolf!

 

Förvirring

Förvirringen ökar, där ovan trappan finns avsatsen och den öppna dörren. En lång grå trappa med höga steg. Väggarna är korridorgrå och den lilla flickan har provgått upp och ner. Ett steg uppåt och två tillbaka. Två uppåt och bara ett neråt. Jag ser att den ena dubbeldörren står öppen. Båda dörrarna är inte helt öppna såklart, så bra är det inte, men ena dörren är öppen och ljuset liksom faller ut. Ut på avsatsen, inbjudande, bara att kliva i. Tänk om jag skulle…

Öppnas dörren inåt eller utåt? Spelar det någon roll egentligen? Vad händer om jag faktiskt vågar ta stegen in i ljuset? Kliva ur lillflickan som så osäkert lyssnat på mammas ”Var försiktig!” Gå inte där, håll i dig. Låta pojkflickans vilda klätterlekar där kroppen övades till vighet och smidighet komma fram? Jag som vågade dyka från tian och inte räddes att hoppa från den svajande grenen. Kanske passar den rollen inte heller riktigt nu.

Är det dags att ikläda sig rollen som drottningen? Prinsessa har jag också varit. Du vet som hon på ärtan, känslig och ömtålig utan att veta varför. Väntat på prinsen på springaren. Prinsessan som inte varit i sig själv och inte kunnat uttrycka det jag vill eller behöver. Helt i händerna på omständigheterna, beroende av andras tyckande och bekräftelse. Jag som under många år gömt mig under en grå prasslig presenning. Övat mig att leva sitt liv i smyg.

Jag sneglar på drottningen. Blå iakttagande ögon, en mun som kan bli ett leende och det bruna håret som täcker öronen. Högt på huvudet kronan, tung, röda och gröna ädelstenar och den blå mitt fram. Hon ser betryckt ut, mycket ansvar och lite lek. Diamanterna runt halsen gnistrar och den pälsbrämade blå sammetsjackan skyddar lite mot kylan. Vad har de gemensant?

Finns det ingen blandning? Jag är ju lillflicka, drottning och antagligen sabotör också, allt på en gång. Jag vill prova den blå sammetsjackan och en längtan föds igen. Längtan att leva livet. Längtan att njuta av det som livet kan bjuda. Börja tycka om mig själv som jag faktiskt är. Rödhårig, gröna ögon och tantmage.

Det skulle kunna bli en ny öppning, en ny möjlighet som kan ge nya insikter. Jag behöver förbereda mig mentalt, bli villig att se sanningen. Jag undrar över mitt mod, klarar jag den här förändringen. Vågar jag låta ljuset genomlysa mig.

Så går jag. Uppför trappan, på vänsterkanten där det ser ljusast ut, lättast. Sju steg som i Jakobs stege. Jag avvaktar på sista steget och får oväntad hjälp. Där står Samuel mannen som är kallad att tolka mellan den stora kraften och människorna. Inbjudande öppnar han dörren på vid gavel och ljuset, gult, rött, blått och grönt ljus faller över mig.

Dörren är öppen men jag kan inte gå in ännu. Jag vill veta vad som står skrivet kring dörrposten. Vishetens ord, eller kärlekens eller livets eller smärtans. Jag ser tecknet för bröd, fiskar och vatten. Jag tänker att Samuel kommer att hjälpa mig att se helheten, förresten jag vet att jag själv kommer att kunna bidra med ett och annat. Så många stängda dörrar som jag stått framför, så många plaster jag försökt krångla sig in på. All min egen erfarenhet samlad, lyser vitt. Mannen och dörren omges av kärlek, äkta och ren kärlek.

Jag har bett, längtat och önskat att hitta min livskamrat. Mannen som passar precis för mig och jag för honom. Jag vet att det är han genom känslan av förtrogenheten, igenkänningen och tryggheten. Jag vet att jag inte ska leta efter honom och att han kommer in i mitt liv helt naturligt, tar sin plats.

Tacksam över..

att det finns så många böcker att lyssna till
att kunna kränga på sig västen och cykla till stranden med en bok i örat
att sitta där och glo över horisonten med solen gassande i ryggen
att krypa ner i lä och lyssna till välkomponerade texter
att möta mig själv i någon annans text..dessutom bättre formulerad än vad jag själv kan och vill..

Lyssna till Aino Trosells En underbar kärlekshistoria! : )
Allt gott
Simone

underbar solnedgång över stan

Kvigorna hemma hos mig..