jo jag är farmor.
Två barnbarn har jag, båda gossar. Ed är snart tre och Sam, baby fortfarande, född i maj i år.
Farmor utan att ha hållit eller sett mina barnbarn live.
Hur förhåller jag mig till detta?
Hur lever jag med detta?
Hur står du ut, frågar en vän?
Hur klarar du det, frågar en annan?
Jag skriker ut min sorg över havet.
Jag tar det med mig i mina drömmar om natten.
Jag bär det i mina böner om dagen.
Jag klagar min sorg till Guden.
Jag klarar det inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar