”Hur mår vi egentligen? Kommunen provar ny strategi för att råda bot på psykisk ohälsa”. Rubriken är hämtad från GA samma dag som min insändare ”Så här kan vi göra Gotland lite bättre” var införd. Placering skulle det ha kallats om det varit i filmvärlden. Då hade jag fått betalt!
Nåja! Vad kan kommunen göra för att hjälpa kvinnor att må bättre? Jo, med psykologer på varje vårdcentral. Jättebra! Fler kvinnor är sjukskrivna här än i övriga Sverige, rökning, övervikt och låg utbildning anges som möjliga orsaker. Är det verkligen sjukvården och psykologerna som ska hjälpa kvinnor till livsstilsförändringar? Kanske skulle man satsa på friskvårdsteam och självhjälpsgrupper också. Ängslan, oro och ångest ingår i livet liksom nedstämdhet och kanske till och med depression..
Hoppar så till min egen situation och tror att många kvinnor känner igen sig i den. Sjukskriven sedan lång tid på grund av fibromyalgi, utmattningsdepression och ibland någon annan märklig diagnos. Distriktsläkare, försäkringskassa och arbetsförmedling arbetar hårt på att jag ska bli frisk och orka arbeta igen. Ja, jag också. Jag är egenföretagare i friskvårdsbranschen och får arbetspröva på olika ställen. Ordnar själv en praktikplats med möjlighet till anställning med lönebidrag. Ökar depressionsmedicinen och sömnmedicinen men blir så sjuk att man inte förlänger min provtjänstgöring. Sjukskriven igen med påtryckningarna att hitta ett jobb innan utförsäkring. Arbetsförmedlingens psykolog anser att jag är för sjuk för att arbeta och försäkringskassan att jag är för frisk för att vara sjukskriven. Under hela denna tid har jag bra stöd ifrån försäkringskassans handläggare och min distriktsläkare, men att komma in på psykiatrin är jättesvårt. Ja näst intill omöjligt. Verkar vara för frisk för att vara där! Jag går upp i vikt av medicinen och kan inte gå med stavarna som jag brukar eftersom jag har så ont i ett ben och ryggen. Man hittar såklart inget på röntgen. Baklås liksom!
Till slut satt jag på psykiatrins trappa och grät. Då när jag inte vill leva längre, fick jag komma in..nästan för sent. Min upplevelse är att min doktor på psykiatrin ganska lätt ställde diagnosen bipolär sjukdom och med det fastställt kunde jag få klok medicin. Så får jag sakta lära mig att förhålla mig till min psykiska sjukdom. Ungefär som att ha diabetes sa en klok sjuksköterska.
Jag är tacksam över det förslag jag fick att få bli sjukpensionär. Egentligen skulle jag vilja jobba som alla andra men mina dagar går åt till olika sorters rehabilitering. Vattengympa med efterföljande bastu på Korpen. Bassängen måste vara riktigt varm för att vi ska må bra! Träningsprogram också på Korpen, med handledning, och stavgång längs havet, snart ska jag träffa dietisten för att få hjälp med kylskåpsinnehållet och övervikten. Det mesta av min tid idag går åt till att rehabilitera mig på olika sätt. Igen, jag är tacksam! Skriv en bok sa min doktor, skriv i jag form. Det är också rehabiliterande.
Om jag fått diagnosen tidigare och klok medicin och rehabilitering hade jag antagligen inte behövt bli sjukpensionär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar