tisdag 28 december 2010

Tankar på tunnelbanan

Jesus älskar alla barnen, utom mig! När föddes känslan av att vara oälskad?

Alla barnen på vår jord! Kanske är det sant att jag inte blivit tillräckligt älskad, men vem blir det, och att det gjort mig rädd. Kärleken är det som skapar trygghet och i otryggheten slutade jag leva började överleva,  tänka i svartvitt och klamra mig fast.
Kan jag känna mig älskad nu och glömma allt oälskande?

Eros kärlek föds ur behov, beundran och begär. En bräcklig kärlek svår att bygga sitt liv på där vi ständigt måste bevisa för varandra att vi älskar varandra, att vi förtjänar kärlek. Agape skapar ett djupare värde. Där oälskabarheten förvandlas till ovärderliga skatter. En känsla av att vara älskad med skäl som man faktiskt inte kan bli klok på . Med ett värde som överstiger allt.
Det finns en kärlek bortom allt förnuft. Guds kärlek?
Mitt i livet vet jag att jag kan påverka resten av det. Inte allt men mycket. Resten får jag lägga i Guds händer, på prov.  Jag får vara modig. Demonstrera att mod är att vara svag, sann, äkta, autentisk. Genom att resa livets resa, genom att göra det jag är rädd för blir jag den jag är.
Det betyder att jag vet att jag är värd. Det betyder att jag tror på mina drömmar. Det betyder att jag litar på att det finns en plan för mitt liv. Det betyder att jag har sett vägen jag kommer att vandra, ibland villigt ibland mer ovilligt. Det betyder att jag ber om hjälp att vandra den, därför att det krävs mod och jag är rädd ibland. Det betyder att jag duger … just som jag! Och jag vet att allt är mycket osäkert och det är just det som gör mig så trygg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar