Tro och Liv

Jag längtar efter ett liv med en tro. Att kunna dela de tankar som bildar orden.
Jag längtar efter att kunna höra rösten i mitt hjärta och lyssna till orden som
formuleras till mina handlingar. Rena fingrar för goda handlingar.

Jag vill dela dem med dig. Du får hjälpa mig att prova om tankarna kan omvandlas
till göromål, eller om de får förbli fantasier.

Andra kan tycka det är omöjligt att urskilja den rätta rösten ibland allt det som låter inuti,
att det som brusar är en sörja av oljud. Det stärker inte mitt liv eller min tro. Det förminskar mig.
Andras tankar blir som klister.

När jag försöker spegla mig i det som kan ge mer liv, måste kladdet bort. Det som känns troligt och rent kan få nå min nakenhet. Jag är ingenting och ändå bär jag allt inom mig.

Varför ska det vara så svårt att se hela bilden på en och samma gång? Fragment av framtiden gror som frön. Framtiden som är hållbar. Så måste tiden få ha sin gång och helheten kommer att ges mig som ett förstånd, en dag.