Styrka och upptäcktsfärd var inget som uppmuntrades. Jag fick beröm när jag var foglig och log fastän jag inte hade något leende. Där började depressionen.
Nu lever jag bara med mig i fem år så får vi se hur det blir sedan! Jag behöver undersöka vad jag vill! Hur jag vill leva mitt liv, vem jag är. Kanske blir det ensamt, men jag vill inte upprepa de mönster jag haft när jag sökt män tidigare. Egocentriska män därför att jag själv varit gränslös. Själviska män därför att jag är generös. Jag har letat styrka och identitet.
Jag söker en man som är snäll, öm och uppmärksam. Han ska tycka om mig. Ur vänskap växer sensualitet och sex fram. Han ska tycka om mitt skrivande och mina tankar runt Prästgården. Han vill att jag ska tillföra något i hans arbete. Han ska lyssna utan att avbryta.
Så växer mina kuvade barn upp. Tvååringen som straffades för att hon ville gå i trapporna. Fyraåringen som försummades och blev barnvakt. Sexåringen som plötsligen var den vuxne i familjen. Dags att ta hand om uppfostran! Dags att bli vuxen med alla sår och plåster.
Mitt lilla barns vilja bröts ner undan för undan. Härskarna i min lilla värld var mamma och pappa. Ibland fanns det en farmor och en farfar också. De var Gudarna som bestämde vad som var rätt och fel. Om de blev arga var det mitt fel. Det var lätt att göra dem arga. Min livskraft och glädje var ett hot och togs ifrån mig. Jag kommer ihåg, trots att jag bara var två.
Inte kunde jag älska er då för att ni gett mig livet. Förbuden ersattes med hat och respekten som skulle vara ömsesidig blev envägs. Att min vilja satt i skogen på en gren sades högt och tydligt. Lyda, lyda. Lyda. Hur då? Alla jag kan själv kvävdes om det inte handlade om att skryta för andra. Så många meningar och ord jag kommer ihåg men aldrig ett jag älskar dig. Kramar var det sparsamt med. Har barn samma behov som vuxna? Är det viktigaster att kläderna ligger slätt på kroppen? Visa nu att du är glad! Tacka nu! Uppför dig! Visa glädje, fastän ilskan bubblar och känns som glöd i magen. Svär inte! Du vet väl att Gud har en bok där han skriver upp allt. Så säger man inte till mamma. Händerna ovanpå täcket. Jamen yllefilten sticks. Nejdå du inbillar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar